Varför gör det ont?

Har du någonsin vaknat med en rygg som känns som om den blivit överkörd av en ångvält, trots att du dagen innan inte gjorde något mer extremt än att knyta skon? Eller har du kanske haft ont i en axel i flera månader, röntgat den, och fått höra att "allt ser helt normalt ut" – samtidigt som smärtan fortfarande gör dig galen?

Du är inte ensam. Och framför allt: du är inte knäpp.

Som osteopat möter jag varje dag människor som kämpar med smärta. Smärta är ett komplext begrepp och det är lätt att vi skapar våra egna föreställningar kring varför vi har ont.

Låt oss syna tre av de vanligaste feltolkningarna av vad smärta är – och vad de faktiskt innebär för din kropp.

Feltolkning 1: "Smärta = Skada"

Det här är den absolut vanligaste myten. Vi tror att om det gör ont på ett ställe, så måste någonting där vara trasigt eller ilsket inflammerat.

Men hjärnan fungerar inte så. Smärta är inte en direkt mätare på vävnadsskada. Smärta är en larmsignal.

Tänk dig ett brandlarm. Om du bränner en toast i köket går larmet igång och tjuter som besatt. Huset brinner inte ner, men larmet gör sitt jobb: det uppmärksammar dig på en potentiell fara. På samma sätt kan nervsystemet skruva upp volymen på smärtan rejält för att det upplever att något är hotande eller överbelastat – även om ingenting i kroppen faktiskt har gått sönder.

Feltolkning 2: "Min kropp är ur led / trasig och måste 'fixas'"

Det är lätt att börja se kroppen som en mekanisk apparat. "Min höft ligger fel", "min rygg är svag" till exempel. När vi tänker så blir vi ofta rädda för att röra på oss. Vi börjar undvika saker vi tycker om, går som på nålar och skyddar det område som gör ont.

Men kroppen är fantastiskt anpassningsbar och har en otrolig förmåga att läka. Långvarig smärta handlar sällan om att någonting är trasigt, utan snarare om att vi under en längre tid haft – för mycket stress, för lite sömn, ensidig belastning eller för lite varierad rörelse.

Vad innebär allt det här för dig?

När vi tolkade smärta som ren skada blir vi rädda. Och rädsla gör oss spända. Spänning och stress skruvar i sin tur upp nervsystemets känslighet – vilket gör att det gör ännu mer ont. Det blir en ond cirkel.

När du istället börjar förstå att smärta är ett budskap från nervsystemet om att kroppen behöver ändra sina förutsättningar (inte att den är förstörd), händer något häftigt:

• Du slutar vara rädd för din egen kropp.

• Du vågar börja röra på dig igen – i din egen takt.

• Vi kan börja arbeta med kroppen istället för emot den.